Misslyckad säsongsdebut men lite äventyr iaf

Det blev en totalt värdelös start  på vintern i och med tävlingen i Idre.

Hade bestämt mig för att öppna lugnt och försöka få ett positivt flyt i åkningen

eftersom man knappt har stått på snö ännu. Så jag började väldigt lugnt men

det kändes inte bra från första stavtaget. När det sedan började kännas riktigt

stelt och jävligt i ryggen efter bara några kilometer förstod jag åt vilket håll det

skulle barka. Tänkte att jag kör ändå men ingenting funkade och stelheten i

ryggslutet blev värre och värre så på 5:e varvet av 6 klev jag av. Väldigt

negativ och ilsken på mig själv!

Kändes naturligtvis väldigt tråkigt för jag är i bra form fysiskt. Det gör det

hela ännu mer frustrerande. Klarade inte ens att staka på ett bra sätt. Funderar

på om det kan vara en del av prestationsångest på något sätt? Har ingen bra

förklaring till den knasiga känslan. Bara att ta nya tag.  Men man ska ändå

försöka ta med sig det positiva och saxningen kändes hur lätt som helst och

det har det aldrig känts tidigare  (Kanske för att man springer lätt för tillfället)

och det fanns flera som hade det ännu värre än mig då banan var väldigt tuff.

Med tanke på det usla föret så blev den kanske väl tuff och många bröt. Så man

var iaf inte ensam om att bryta ihop..

Det var ett äventyr att dela dubbelsäng med Mr Nilsson. Men det gick ganska

bra. Han bråkade nästan ingenting. =) Enda som störde vår skönhetssömn va

grannens fyrverkerier klockan halv 3 på natten. Ingen dålig smäll, ren dynamit!

Ett annat äventyr gjorde jag på söndag morgon, då jag  joggade upp till toppen

på Städjan. Berget ni ser på bilden högst upp. En riktigt fin tur med solsken och

kanon utsikt, bla vyn över Norska fjällen som ni ser ovan. Riktigt brant och snöigt

på ett ställe så det var nästan att man skulle ha haft stegjärn. Härligt att ta en liten

fjälltur. Va stenhård skarsnö däruppe. Ungefär som på våren..

OBS!

"Fler har drunknat i bägaren än i havet"

Tänk på det..  / /  L-O